LVU och LVM

Lagen om vård av unga, LVU, ligger som grund för ett eventuellt omhändertagande av barn. Även Socialtjänstlagen kan ge möjlighet till omhändertagande av barn. Lagen om vård av missbrukare, LVM, syftar till att den omhändertagne ska komma ifrån ett livshotande missbruk av exempelvis alkohol eller narkotika och bli motiverad till behandling under frivilliga former.

Lagen om vård av unga (LVU)
Omhändertagandet beslutas av förvaltningsrätten efter utredning och begäran från den kommunala socialnämnden. I akuta lägen kan socialnämndens ordförande besluta om ett omedelbart omhändertagande, vilket måste bekräftas av förvaltningsrätten. Varje år vårdas ca 20 000 barn utanför sina föräldrahem.

Grunden för ett omhändertagande enligt LVU kan exempelvis vara att den ungas föräldrar inte kan ge det stöd som krävs för en bra uppväxt eller att den unga själv lever ett destruktivt liv med exempelvis missbruk eller kriminalitet.

Om den kommunala socialnämnden prövat olika insatser, till exempel placeringar i familjehem och på kommunala eller privata institutioner, och ändå inte lyckats kan barnet placeras i ett ungdomshem som sköts av Statens institutionsstyrelse. Dessa ungdomshem har större personaltäthet och tillgång till låsbara platser.

Om det blir aktuellt att tvångsomhänderta en ung person för vård, kan den unge och dennes vårdnadshavare få ett offentligt biträde. Det är förvaltningsrätten som beviljar ett offentligt biträde som ska ta tillvara den unges eller vårdnadshavarens intressen i målet.
Lagen om vård av missbrukare (LVM)
För att kunna göra ett omhändertagande enligt LVM ska en anmälan till socialnämnden göras, som sedan gör en utredning. Om man i utredningen fastställer behovet av vård enligt LVM går begäran vidare till förvaltningsrätten.

Om det blir aktuellt att tvångsomhänderta en missbrukare för vård kan han eller hon få ett offentligt biträde. Det är förvaltningsrätten som beviljar ett offentligt biträde som ska ta tillvara missbrukarens intressen i målet.